Klematisstekeln

Ett litet odjur som jag har tampats en hel del med är Klematisstekeln.

Den lilla stekeln är ca 1 cm lång och känns bäst igen på sin orange bakkropp. Om du inte har sett den lägga ägg i de unga, mjuka skotten, eller flyga runt och leta efter en Klematis (hur hittar den?) har du kanske sett hur de växande äggen får skotten se knottriga ut. Grenarna blir alldeles knotiga - se bilden nedan. När larverna är kläckta börjar dom käka blad och är dom tillräckligt många kan dom kal-äta en stor yta av Klematisen. Får den vara ifred så tar den sej ner till marken, gräver ner sej över vintern och kommer tillbaka som stekel!

När larverna är nykläckta är dom svåra att se. Dom är små - 0,5 cm - ljusgröna, lite genomskinliga men har ett mörkare huvud. Som fullvuxen är den kanske inte mycket lättare att se (bilden), den har blivit tjock, 2 cm lång och mintgrön!

Min säkraste metod är att slå ihjäl dom med handkraft! Jag går runt och 'applåderar' eller använder flugsmällan. När jag ser att de unga skotten börjar bli knotiga klipper jag av dom och slänger i soporna (inte komposten!). Larverna skakar jag ner på marken, samlar upp och förpassar till evigheten. (Godis för höns och ankor!) På så sätt minimerar jag dess skadeverkningar, ju mindre steklar och larver i år, desto mindre steklar och larver nästa år. Sedan växer det ju alltid ut nya skott på Klematisen igen......